Det finns olika tankar om hur rasen uppstått, en tanke är att rasen ursprungligen stammar från den vilda Kaukasiska katten Felis Silvestris Caucasica . Dessa vildkatter har senare parat sig med eurasiska semilånghåriga. Rasen har sedan utvecklats i och dragit nytta av människans närhet. En annan tanke är att rasen egentligen stammar till 90% från katter i St Petersburg och Moskva. 

Den ideala sibiriska katten har en mjuk övergående dipp från pannans ögonbrynsnivå ner till den breda raka nosen, accentuerad av den naturliga hårriktningen. Ögonen får inte vara för små eller stora, de ska ha en tydlig oval överlinje, och vara brett placerade. Öronen får inte vara för lågt placerade. Pälsen ska vara av strävhåriga täckhår och underull som inte får vara för tjock. Kroppen är kraftig, muskulös och med ett tungt skelett. Kroppen ska inta formen av en rektangel. Benen ska vara medelhöga. Tassarna ska vara stora och ha snöskor. 

1987 registrerades rasen i S:t Petersburg. 1998 godkändes rasen av Fédération Internationale Féline dÉuropé (FIFe). År 2000 importerades de 10 första fertila katterna, 2 hanar och 8 honor till Sverige. Idag är hamnar rasen som den tredje mest populära, det finns cirka 10.000 registrerade Sibiriska katter.

Den Sibiriska katten är tillgiven, intelligent, kärleksfull och har stor personlighet. Katten har lätt för att lära, är social, lekfull, kelig och tycker om människors sällskap. De är katter som älskar att klättra, hoppa och leka, så de behöver aktivering och omvårdnad för att må bra och trivas. Det är en medelstor katt, honorna väger 3-5 kg och hanarna nära det dubbla.